I "garaget", dvs Göteborg City Airportmåndag 8 oktober 2007
I luften någonstans över västeuropa på ett flygplan.
20de september 2007. Klockan ca 22.00. I luften någonstans över västeuropa på ett flygplan.
Vi åkte till Göteborg 11.30 idag. På vägen upp berättade Raymond att han hade plockat tranbär med snöskor på Store mosse. Och innan vi skulle ha guidad tur på Göteborgsopran av en gubbe med pondus och torr humor, så fick vi lite fri tid på stan. Jag och Frida letade efter en toalett och sen åt vi.
Operan såg ut som en båt (vi kom på att det bara var för att sen när havsnivån stiger av växthuseffekten så smälter den in bättre bland alla båtar) och man fick svindel av att bara titta upp (och ännu mer svindel av att titta ner).
Jag har aldrig flugit innan. Så jag tog fönsterplatsen.
När vi gick ut till flyget sa jag coolt fem gånger med äkta inlevelse och tre gånger att det här har jag sett på film. Det var coolt. Och jag har sett det på film.
Och att kliva på flygplanet, att kliva in, sätta sig, lyfta, och flyga. Iväg! Iväg! Upp! Upp bland molnen och se staden Göteborrrg ligga där nere utströdd som ädelstenar. (”Känn ingen sorg för oss Göteborg”, vi är snart tillbaka, om nio dagar!)
Jag skrattade som ett barn på julafton, tänkte jag kan faktiskt flyga, och sa häftigt ett par tre gånger. Gustav sa att han gladdes med mig och Frida skrattade. Jag skrattade ännu mer.
Jag ska flyga fler gånger.
Jag var nevös igårkväll, eller jag kanske inte var nervös, men, jag visste inte vad jag skulle göra av mig, och sprang runt och tjatade på mamma om att hon måste hjälpa mig att packa. Och vi packade. Jennie hjälpte till; gav goda råd, snodde tvättpåsar av mamma, gav mig mentalt stöd…
15kg. Totalt. Allt. Det blev inte 15 kg hur många gånger jag än vägde det. Men sen kom Jennie på att vi kollar upp det på rayanairs hemsida, och där stod det 15 kg för incheckat bagage och 10 kg handbagage med måtten 55cm, 20cm, 65cm. (Panikskrik!)
Jag tog en stor kopp te. (Vissa tröstar sig med te, andra tröstar sig med alkohol.)
Jag fixade present till min spanjor igår också. Smörkniv. Lasse Åberg- tavla med igelkott som nosar på en borste, och en söt lite ask med kisse på. Och två marmeladburkar. Hallon och svart vinbär. Har de det i Spanien? (Och om de inte använder smörkniv kan de ju alltid hänga upp den på väggen eller prova tändstickorna, som jag gav henne förra gången, med fint typiskt svenskt motiv på.)
Och så växlade jag pengar. 500 kr. 50 euro. (Hoppas kortet funkar i Spanien!)
Allt i sista minuten. Härligt. Sån är jag.
Men nu sitter vi på flyget och flyger. Städerna ligger som utströdda juveler på marken, som ljuva halsband, som ädelstenar.
Jag ser en flod och ännu en stad. Vilken vet jag inte. Paris kanske? Snart landar vi.
Jag har inte kunnat sova för jag har inte velat missa någonting.
Och förresten. Incheckningen gick bra; de tog mitt bagage, synade passet och såg att det var jag ( jag är lika förvånad varje gång), frågade om jag hade vätska, nej, sa jag, fast sen fick jag ta upp och visa min tomma flaska i alla fall. Och halsbandet behövde jag inte ta av mig, sa de, fast det gjorde jag i alla fall. Jag frågade om jag kunde gå nu. Ja, sa de. Bra, tack, sa jag.
Tillbaka. Klockan ca halv två. På marken, i Madrid, på vandrarhemmet, rum elva, säng nummer 4.
Vi har nu äntligen fått våra rum efter mycket om och men och strul. Kanske räknade de inte med att vi skulle komma hit så fort som vi gjorde, men de borde väl vara vana vid den Madridska trafiken. Ca. 160 på 70 väg. "Lägg dig på tutan så går det fortare. Prässa gasen! Prässa gasen!" Stackars Marija satt där fram och försökte prässa bromsen som inte fanns. Taxituren var kort sagt spännande.
Klockan är ca halv två. På natten.
Stackars Alexandra den andra som fick spattsera in på ett rum med vilt främmande sovande och säga hej här kommer jag mitt i natten och tar min madrass och lakan och flyttar in till Stina och Malin och co, för jag vill inte sova ensam med er, tack, hej.
Jag ska sova nedest i säng nummer fyra (sängarna är vackert nummererade i svart, de putsade väggarna är målade i svagt grisrosa och sängarna är svarta, golvet är kaklat, gardinen är orange och det ekar lätt i det gemensamma badrummet).
Hasta mañana/luego. Och sov så gott.
PussPuss (på båda kinderna) /Alex
Vi åkte till Göteborg 11.30 idag. På vägen upp berättade Raymond att han hade plockat tranbär med snöskor på Store mosse. Och innan vi skulle ha guidad tur på Göteborgsopran av en gubbe med pondus och torr humor, så fick vi lite fri tid på stan. Jag och Frida letade efter en toalett och sen åt vi.
Operan såg ut som en båt (vi kom på att det bara var för att sen när havsnivån stiger av växthuseffekten så smälter den in bättre bland alla båtar) och man fick svindel av att bara titta upp (och ännu mer svindel av att titta ner).
Jag har aldrig flugit innan. Så jag tog fönsterplatsen.
När vi gick ut till flyget sa jag coolt fem gånger med äkta inlevelse och tre gånger att det här har jag sett på film. Det var coolt. Och jag har sett det på film.
Och att kliva på flygplanet, att kliva in, sätta sig, lyfta, och flyga. Iväg! Iväg! Upp! Upp bland molnen och se staden Göteborrrg ligga där nere utströdd som ädelstenar. (”Känn ingen sorg för oss Göteborg”, vi är snart tillbaka, om nio dagar!)
Jag skrattade som ett barn på julafton, tänkte jag kan faktiskt flyga, och sa häftigt ett par tre gånger. Gustav sa att han gladdes med mig och Frida skrattade. Jag skrattade ännu mer.
Jag ska flyga fler gånger.
Jag var nevös igårkväll, eller jag kanske inte var nervös, men, jag visste inte vad jag skulle göra av mig, och sprang runt och tjatade på mamma om att hon måste hjälpa mig att packa. Och vi packade. Jennie hjälpte till; gav goda råd, snodde tvättpåsar av mamma, gav mig mentalt stöd…
15kg. Totalt. Allt. Det blev inte 15 kg hur många gånger jag än vägde det. Men sen kom Jennie på att vi kollar upp det på rayanairs hemsida, och där stod det 15 kg för incheckat bagage och 10 kg handbagage med måtten 55cm, 20cm, 65cm. (Panikskrik!)
Jag tog en stor kopp te. (Vissa tröstar sig med te, andra tröstar sig med alkohol.)
Jag fixade present till min spanjor igår också. Smörkniv. Lasse Åberg- tavla med igelkott som nosar på en borste, och en söt lite ask med kisse på. Och två marmeladburkar. Hallon och svart vinbär. Har de det i Spanien? (Och om de inte använder smörkniv kan de ju alltid hänga upp den på väggen eller prova tändstickorna, som jag gav henne förra gången, med fint typiskt svenskt motiv på.)
Och så växlade jag pengar. 500 kr. 50 euro. (Hoppas kortet funkar i Spanien!)
Allt i sista minuten. Härligt. Sån är jag.
Men nu sitter vi på flyget och flyger. Städerna ligger som utströdda juveler på marken, som ljuva halsband, som ädelstenar.
Jag ser en flod och ännu en stad. Vilken vet jag inte. Paris kanske? Snart landar vi.
Jag har inte kunnat sova för jag har inte velat missa någonting.
Och förresten. Incheckningen gick bra; de tog mitt bagage, synade passet och såg att det var jag ( jag är lika förvånad varje gång), frågade om jag hade vätska, nej, sa jag, fast sen fick jag ta upp och visa min tomma flaska i alla fall. Och halsbandet behövde jag inte ta av mig, sa de, fast det gjorde jag i alla fall. Jag frågade om jag kunde gå nu. Ja, sa de. Bra, tack, sa jag.
Tillbaka. Klockan ca halv två. På marken, i Madrid, på vandrarhemmet, rum elva, säng nummer 4.
Vi har nu äntligen fått våra rum efter mycket om och men och strul. Kanske räknade de inte med att vi skulle komma hit så fort som vi gjorde, men de borde väl vara vana vid den Madridska trafiken. Ca. 160 på 70 väg. "Lägg dig på tutan så går det fortare. Prässa gasen! Prässa gasen!" Stackars Marija satt där fram och försökte prässa bromsen som inte fanns. Taxituren var kort sagt spännande.
Klockan är ca halv två. På natten.
Stackars Alexandra den andra som fick spattsera in på ett rum med vilt främmande sovande och säga hej här kommer jag mitt i natten och tar min madrass och lakan och flyttar in till Stina och Malin och co, för jag vill inte sova ensam med er, tack, hej.
Jag ska sova nedest i säng nummer fyra (sängarna är vackert nummererade i svart, de putsade väggarna är målade i svagt grisrosa och sängarna är svarta, golvet är kaklat, gardinen är orange och det ekar lätt i det gemensamma badrummet).
Hasta mañana/luego. Och sov så gott.
PussPuss (på båda kinderna) /Alex
torsdag 4 oktober 2007
Ja, nu är vi tillbaka i kära Sverige igen. Här är fint nu med höstfärger och frisk luft, men nog saknar man Sevilla och de 30 graderna... Jag skapar den här bloggen och här kommer Alexandra M att skriva dagbok om våra nio dagar i Spanien. Tanken är också att dagboken ska översättas till spanska. Ni som var med på resan är alla välkomna att kommentera och har ni bra foton eller texter ni vill få publicerade så lägger Alexandra eller jag gärna in dem här.
Hälsningar Ulla
Bueno, ahora estamos de nuevo en Suecia. Aquí ya está bonito con los colores del otoño y aire fresco, pero sí, echamos de menos a Sevilla y los 30 grados... Hago crear este blog ahora y aquí Alexandra M va a poner su diario de nuestros nueve días en España. Vamos traduciendo este diario a español también. Estáis todos invitados a poner comentarios y si tenéis fotos o textos que queréis publicar aquí, entonces Alexandro o yo, con mucho gusto, os ayudamos.
Saludos de Ulla
Hälsningar Ulla
Bueno, ahora estamos de nuevo en Suecia. Aquí ya está bonito con los colores del otoño y aire fresco, pero sí, echamos de menos a Sevilla y los 30 grados... Hago crear este blog ahora y aquí Alexandra M va a poner su diario de nuestros nueve días en España. Vamos traduciendo este diario a español también. Estáis todos invitados a poner comentarios y si tenéis fotos o textos que queréis publicar aquí, entonces Alexandro o yo, con mucho gusto, os ayudamos.
Saludos de Ulla
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)