tisdag 4 mars 2008

Men det var det värt för att få springa i regnet i Sevilla.

Nu sitter vi på tåget på väg hem. Soluppgången är vacker, dimma stiger från åkrarna som fick av det regn som vi sprang i igår. Jorden är nu nästan lika mörk som hemma och växterna nästan lika gröna.
Jag höll på att börja gråta när vi alla kramades och sa "tja, fan" och kindpussade. Jag har aldrig varit en kindpussare. Lessen. Jag är mer kramare.
Det känns alltid som om man har glömt något och det kanske man har. Om ni hittar det behöver ni inte skicka hem det, för det kan få vara kvar. Det är kanske inte meningen att man ska ta med sig allting, utan lämna kvar något, som kan vara kvar, för att man ska komma ihåg att man har varit där.
Det kändes som om jag hade glömt någonting när jag åkte hit, men det var kanske meningen. Kanske finns det saker som man inte kan ta med sig och som man måste lämna kvar när man åker...
Igår var vi ute och det böjade regna när vi skulle hem. Vi sprang till bussen och det öste ner regn över oss och vi missade sista bussen så vi fick vinka taxi istället, coolt, det har jag aldrig gjort innan, vinkat taxi, det är sånt man ser på film och sen när man själv får göra det så växer man åtminstone en centimeter i stolthet och tänker nu kan vi stryka av det från lista på måste göra saker som de gör på film och som jag vill göra i verkligheten.
Jag berättade kanske om regnet i Madrid, att man blev grå om de vita kläderna när det regnade. Inte i Sevilla. Och jag berättade om den vilda taxituren som vi haft i Madrid i taxin hem, men en sådan taxitur fick vi inte i Sevilla. Den var lugn. Det var kul och fint i Madrid. Men Sevilla. Sevilla är mysigare och finare.
Vi kom hem vid fyra och fick ca 2 timmars sömn.
Men det var det värt för att få springa i regnet i Sevilla.

Typiska spanka rätter.

I förgår, efter skolan åkte vi till ett shoppingcenter och köpte kläder för hela slanten, nästan. Jag köpte blusar, två stycken, med blommor på, så söta.
Efter shoppingen åkte vi hem och sov (svenskar bara äter och sover) innan vi gick till skolan där det var smörgåsbord med typiska spanska rätter.
Där mötte vi en lillasyster till någon av spanjorerna. Hon var intresserad av manga och japan och pratade ombehindrat med oss på engelska. Hon var underbar.
Efter smörgåsbordet gick vi till parken och klättrade i spindelnätsgrejs och gick till ån och lät som ankor, sjöng, skrattade och pratade nonsens.
Jag vill inte åka hem, och samtidigt vill jag det.
För knäckebröd med godaost. För mörkt bröd, lingongrova, gurka, kall arlamjölk (och inte lagomt ljummen), havregrynsgröt, kokt ägg och ett glas juice. Stor jäkla frukost. För alla de underbara dumma svenskarna som är så jäkla ordentliga hela tiden och stela och alla med de massor av invandrarna som lättar upp stämmningen lite i Sverige.
Fast jag kommer sakna den smattrande spanskan, att gå ut varje kväll, att sola och att det är varm så att man måste duscha varje dag och människorna och tutandet och den fascinerande trafiken, palmerna, istället för granar och lövträd och sumpmark, byggnaderna, stängslen runt husen, gallret framför förnstrena, miniträdgårdarna, de gröna vackra växterna på balkongerna, de facsinerande parkeringarna. Korkekarna.
Kindpussar.
Hasta luego.

"VAMOS!"

Nu har vi cyklat Sevilla runt by cykel. och hört ett solo som går:
"Vamos!"
"VAMOS!"
för helvete, hade han haft lite självinsikt så hade han asgarvat åt sig själv... det gjorde vi.
i sverige betyder rödljus att man ska stanna, men inte i Spanien när man cyklar Sevilla runt tretti eller förti pers...
då är det vamos hela tiden. ja, han lärde oss i alla fall vad vamos! betyder om vi inte visste det innan. det lär sitta tills vi dör, kan jag lovar.
jag är hur svettig och äcklig som helst och smutsig för kedjan hoppade. Många cyklar krånglade. En punktering, två eller tre trampor rök och sen var det lite andra problem, som tex. hoppande kedjor. Killar på motordrivna fodorn tutade på oss, några på fjuttiga mopeder och man bara hallå vi är snart 18 och håller på att ta körkort, ursäkta men vi är inte intresserade av killar på moppe, ni kommer åtminstone fyra år för sent. Sorry.
men jag antar att cyklande svenskor i bikini är en sällsynt företeelse i Sevilla...
och dessutom är de generelt väldigt snabba på tutan här nere.
Frida och jag fick våra solfjädrar tillslut på ett ställe där de visst spelade in nån av starwarsfilmerna och där olika ställen i Spanien var representerade i målningar på byggnaden.
Jag har tappat bort mina toffsar och så har jag slutat att bita på naglarna... Nu ska jag duscha. I morgon åker vi hem om det inte blir 100% tågstrejk. Det är 20 nu.

puss och kram.

tisdag 26 februari 2008

Muslimkristen tempelkatedral.

Onsdag 26/9-07

Nu har vi varit i Cordoba. Vi tittade på muslimskkristen tempelkatedral och gick på stan där. På hemvägen krävde jag att bussen skulle stanna fem mil innan Sevilla så att jag kunde gå på toa. Busschauffören tyckte att det var onödigt, men det tyckte inte jag och det hade inte han heller tyckt...
Så.
Ikväll ska vi ut på någon bar eller någoting och ha trevligt.

Puss och kram.

Kycklingmacka med majonäs.

Onsdag 26/9-07

Vi är på väg till en moské i Cordoba. Igår vandrade vi runt inne i den tredje största katedralen i världen i Sevilla och sedan i en slottsträdgård. Jag älskade den trädgården.
Jag höll på att få värmeslag när vi skulle gå och äta pizza. Gustav var orolig för att han inte skulle få tillräckligt med mat, men det fick han.
Efter ombytning åkte vi till någons sommarställe och badade pol, spelade fotboll på sementunderlag, pratade, skrattade, dansade halva natten lång, somnade på handuken under den nedgående solen, lärde någon att säga kyss mig, kyss min rumpa och snygg rumpa, spelade in det på mobilen och sedan översatte vi allting till engelska, skrattade ännu mer, lyssnade på musik i bil, gav "efter spanjenlöften" och åt kyklingmacka med majonäs. Jag visste inte att man kunde äta kyckligmacka med majonäs, men det var gott. Vi svenskar bara sover, sover och äter, sa Ana att spanjorerna sa. Mitt "efter spanjenlöfte" är att aldig mer köpa vatten på flaska i Sverige. Och det har jag hållit.

onsdag 16 januari 2008

Aquí un pequeño texto en español:


Viaje de intercambio a Madrid/Sevilla, septiembre de 2007

El viaje de este año a España fue el sexto y se diferenció algo de los años anteriores – por fin ya tenemos un intercambio de verdad! Todos los 21 alumnos que participaron en el viaje vivieron en casa de ”su” español/española, es decir el/la estudiante española que se tuvo de visitante una semana en abril. Entonces vinieron muchos de los españoles al pleno campo y vivieron entre vacas, caballos y perros. Ahora nosotros estuvimos en sus casas y en la gran ciudad de Sevilla – ni una vaca.... En cambio catedrales, palacios antiguos árabes, dunas y 30 grados de calor. Para también tener un poco de tiempo para nosotros solos, y porque así el viaje nos salió más barato, pasamos dos noches en Madrid y aprovechamos para ver también la capital, lo cual fue muy apreciado.

Un día pasamos en Madrid y entonces estuvimos en la Plaza Mayor, anduvimos por el casco antiguo, vimos grandes edificios muy bonitos, comimos bien y sentimos el ambiente en el agradable y verde Parque del Retiro... Algunos salieron por la noche y descubrieron el ambiente nocturno de Madrid – la ciudad donde nunca se duerme. En tren seguimos viaje a Sevilla, donde nos encontramos con nuestros amigos españoles de nuevo. Divertido! Es ya sábado por la tarde del día 22 de septiembre. Mañana vamos a nuestra primera excursión juntos.

Domingo por la mañana y nos vamos al parque nacional de Doñana y caminamos entre alcornoques, pinos y algo parecido a una selva. Ni un pajarito raro encontramos, pero dicen que este es el sitio adonde los aficionados se deben dirigir. Nuestro viaje sigue a un sitio muy estimado por nosotros los nórdicos - una hermosa playa casi virgen y el océano Atlántico para bañarnos. Bikini a la derecha, nudista a la izquierda. Doblamos a la derecha.

El lunes nos enseñan su instituto - una escuela buena. Lo que nos llama más la atención es el volumen de ruido. Qué horror! Nos tapamos los oídos y decimos que Fenix sí es un instituto muy bueno. Hay una reunión de bienvenida en su biblioteca y después participamos en las clases.

Sevilla es una ciudad muy, muy hermosa! Nos guían y nos invitan – cómo nos invitaron estos españoles! - nos pagaron las entradas tanto a la grandiosa Catedral y la Giralda como al palacio árabe, el Alcázar etc. Gozamos de todo lo bonito árabe, paseamos en su parque, el sol brilla...Nos invitan a otro día de excursión en autobús. Nos vamos a Córdoba. Por fin llego a La Mezquita, de la cual he visto tantas fotografías. Que era así de grande y así de magnífica! Y qué mezcla – sobre columnas antiguas romanas los moros han construído sus arcos y encima de esto luego los cristianos han convertido todo a una catedral con capillas y cúpulas. Qué mezcla más maravillosa!

Algunas citas de los alumnos acerca de cómo es vivir en una familia:

”Vivir en una familia española fue muy interesante. Mi familia era fantástica y los extraño ahora.”

”Fue muy bueno vivir en una familia y era divertido ver cómo vive una familia española.”

”La familia de mi española era absolutamente maravillosa”

”Era interesante vivir en una familia española, pero ninguno de los padres sabía inglés así que la comunicación fue algo difícil.”

Bueno, quienes fuimos? Fuimos Nizar Almahariq, Evelina Elg, Titti Ngyun, Malin Andersson, Marija Coric, Ana Cristina Hernandez Perez, Adaleta Lekpek, Asja Mehicic, Frida Melander, Elinor Staberg, Elin Björk, Anton Karlsson, Alexandra Andersson, Stina Carlbert, Gustav Dolk, Jenny Karlsson, Simon Ljungqvist, Alexandra Melander, Amela Sucurica, Khalid Majed Hamed, Ingmarie Sjöbäck, Gilberto Hernandez y la que ahora ha escrito, Ulla Gillblom. Queremos todos dar las gracias a nuestros anfitriones españoles por una semana maravillosa!

Sobre la estancia de los españoles aquí en Vaggeryd una semana en abril se puede leer en el blog http://vaggerydsevilla.blogspot.com/. Allí el profesor Rubén ha publicado su diario.